Nyttan av det konstmusikaliska området

Ofta ställs konstens egenvärde i ett motsatsförhållande till dess instrumentella nytta. Ett egenvärde (eller intrinsikalt värde) innebär att värdet av konsten är intuitivt, oberoende av uppfattningar hos samhällets invånare eller politiker, och kan inte mätas; att konstverket är ett slutmål i sig självt. Den instrumentella nyttan å andra sidan inriktar sig på konstens effekter, och i slutändan effekternas betydelse för svensk bruttonationalprodukt och samhällets fortbestånd. Min uppfattning är att alla dessa debattörer fullständigt missuppfattat innebörden av begreppet nytta. (läs hela texten)

Musikalisk forskning & utveckling

Moderna företag lägger idag 3-10% av sin omsättning på forskning och utveckling av sin verksamhet, i allt väsentligt för att fortfarande finnas kvar tio år senare. I svenskt musikliv står – med några flagranta undantag – det så kallade fria musiklivet för hela forsknings- och utvecklingsverksamheten. Att bedriva kontinuerlig musikalisk verksamhet på hög nivå med mycket små ekonomiska resurser kräver en uppfinningsrikedom, snillrikhet och fingertoppskänsla utöver det vanliga. Men som alla F&U-avdelningar vet är utveckling en riskfylld verksamhet; ofta är det just de misslyckade experimenten som banar väg för de framgångsrika. (läs hela texten)

Uppdraget till musikinstitutionerna

I Sverige går 90,6% av de medel som stat, regioner och kommuner satsar på musik till musikinstitutionerna. Anledningarna till detta är flerfaldiga; en institution kan med sin stabila organisatoriska struktur enklare stödja en långsiktig satsning på musikalisk kvalitet, och distribution av musiken till nationens medborgare. Många av landets musikinstitutioner hyser även symfoniorkestrar omfattande upp till mer än hundra musiker, och att härbärgera dylika strukturer kräver förvisso både organisation och framförhållning. Jag är själv en stark förespråkare för att organisera musiklivet institutionellt; det möjliggör rimliga arbetsvillkor, idiomatiskt arbete och långsiktiga åtaganden. Om man fullgör sitt uppdrag. (läs hela texten)

Det konstmusikaliska området

Svensk samtida konstmusik är något mer än våra lysande fixstjärnor som komponerar för internationellt erkända orkestrar. Svensk samtida konstmusik är också elektronika i överfyllda källarlokaler i Berlin och en gruva i Norberg, det är ljudkonstutställningar på Bonniers konsthall och oktobersalongen i Belgrad, det är friimproviserande musikgrupper på Nefertiti och hemliga södermalmskaféer. (läs hela texten)

Internationalisering i praktiken

En av grundförutsättningarna för att försörja sig på att skapa musik i Sverige är tillgången till en potentiell internationell marknad. Att få sin musik framförd här och var i världens hörn, på konserthus, festivaler eller kammarsammanhang bidrar kraftigt till såväl ekonomisk som konstnärlig utveckling. Likaledes är det av stor vikt för samhället att Sverige inte förblir en liten provins i utkanten av Europa, utan tar del i aktuell kultur från fjärran och nära. (läs hela texten)

Svensk symfonikonst

Vår moderna samhällsapparat har vissa verksamheter vi anser skall finansieras med skattemedel. Vi förväntar oss till exempel vägar, skolor och sjukhus. Vi förväntar oss även ett visst mått av kulturverksamhet. Vi förväntar oss däremot inte att i detalj styra hur man ska underhålla dessa vägar, hur man skall lära barnen läsa och hur man skall bota de sjuka. Men vi är intresserade av effekterna av dessa aktiviteter, och vi är intresserade av att de offentligfinansierade verksamheterna ska vara uppdaterade till nutidens behov. (läs hela texten)

Lösningen

Två av de problem nutidens svenska välfärdssamhälle har att brottas med är dels försörjningen för svenska konstnärer, dels ungdomsarbetslösheten. Inte alla ungdomar har intresse eller fallenhet att studera vidare vid högskolor och universitet, utan ställer sig istället till arbetsmarknadens förfogande. Problemet är bara att det finns förtvivlat få tillgängliga jobb att söka inom denna kategori. Varför? Jo, för i stor utsträckning innehas dessa tjänster av svenska konstnärer, eftersom de, under rådande förhållanden, inte kan försörja sig på sin konst. (läs hela texten)

Förvandlingen

Svenskt kulturliv befinner sig just nu i en fas av förvandling. Regionaliseringen av statliga kulturmedel, slakten och pånyttfödelsen av kulturmyndigheter, distributionen och konsumtionen av musik via internet. Samt den kanske viktigaste komponenten i förvandlingsmaskineriet; det senaste decenniets explosion av antalet aktiva konstnärer. Hur kan svensk tonkonst överleva i denna förvandlade verklighet? (läs hela texten)

Kulturella och Kreativa Näringar
– En översikt över aktörer och begrepp

Behovet av att göra den kartläggning som här föreligger har uppstått ur regeringens satsning på Kulturella och Kreativa Näringar. För såväl enskilda kulturskapare som de organisationer som företräder deras intressen är det viktigt att få en överblick över vilka aktörer som i praktiken genomför den här satsningen, utvecklar verktyg och projekt samt hanterar avsatta resurser och pengar. (läs hela texten)